Historien har visat oss att att regeringar har väldigt svårt att överblicka vilka effekter olika sorters regleringar får. Det faktum att de flesta av historiens planekonomier har utvecklats till marknadsekonomier är ett tydligt tecken. Uppgiften att samla in och behandla all den information som behövs är alltför omfattande för att planhushållning ska fungera. Marknadsekonomins djupast inneboende mekanism är därför överlägsen. Eftersom en del av mig är datanörd, lockas jag till att göra en liknelse med vertikal och horisontell skalbarhet, men kontentan är att informationsbehandlingen för att styra världens produktion i rätt riktning kan spridas ut på fler enheter när marknadshushållning tillämpas.

Det finns dock ett stort problem med marknadsekonomi. Teorin innehåller ett grundläggande antagande om att alla aktörer på marknaden har tillgång till samma information. Så är inte fallet. Det råder ganska ojämna styrkeförhållanden på den punkten exempelvis när ett ungt par som ska köpa sitt första hus står mot en storbank i en ränteförhandling eller när min 71-årige far med begynnande demens ska välja mobiltelefoniabonnemang. Vi bombarderas ständigt av reklam med syftet att vi ska fatta inköpsbeslut baserat på våra känslor i stället för rationellt tänkande. De köpcentra vi besöker är noga utformade för att ytterligare sätta vårt intellekt ur spel, det finns en mycket intressan artikel om det här. Avregleringar tvingar oss till fler och fler beslut och det är lätt hänt stt vi lockas till enkla lösningar som vi blir serverade av skickliga marknadsförare och påträngande försäljare.

Jag tror att avregleringar är bra i grunden, men de ställer krav på konsumenterna. Om konsumenterna lyckas göra bra, medvetna val, kommer högre krav ställas på de varor och tjänster vi köper, vilket leder till en god utveckling för hela näringslivet. Därför vill jag arbeta för att miska gapet i informationstillgång mellan konsumenter och producenter. Det skulle exempelvis kunna ske genom offentligt finansierade konsumentupplysningstjänster eller hårdare lagstiftning och tillämpning av lagstiftningen för marknadsföring.

Den som säger att ”regler är till för att följas” är antingen en fyrkantig byråkrat som vill göra livet svårare för människor eller någon som bara upprepar en sak som hen har hört från någon annan utan att bry sig om att tänka efter vad uttalandet innebär.

Anledningen till att vi har till exempel trafikregler och andra lagar är att de ska förenkla människors tillvaro. I stället för att vi varje gång vi kommer fram till en trafikerad vägkorsning, måste fundera på vem som ska åka först, har en grupp experter någon gång kommit fram till att det är enklast att den som kommer från höger får företräde. För att varje människa varje månad som hen får sin lön inte ska behöva räkna ut hur stor andel av den som ska gå till våra gemensamma utgifter för att det ska räcka till och bli rättvist, så har vårt finansdepartement och våra kommunledningar räknat ut det åt oss och skattesatserna har sedan beslutats av riksdag och kommunfullmäktige.

För att sedan vårt samhälle ska fungera och vara rättvist, är det viktigt att våra lagar och regler efterlevs. Men det är inte därför de finns till. Att säga att ”regler är till för att följas” tror jag minskar folks förtroende för politiker och myndigheter. Myndigheterna behöver i stället se sin möjlighet att hjälpa och förenkla för människor. Om reglerna är för fyrkantiga eller uppfattas för byråkratiska får aldrig politiker vara rädda för att ompröva och ändra reglerna så att de blir anpassade till verkligheten.